Ett inlägg i månaden måste ju ske på mitt modersmål.
Vi for till Bredan i går morse, flickorna skulle ha träning. Den yngre bestämde med en gång att hon inte tänker paddla, trots att "Späckis" redan var buren till stranden. Den äldre hoppade i "Babe" och deltog i träningen.
Så vi packade ett tjurande barn i mittenhålet och styrde ut mot havet. Vi hann inte så många meter innan himlen öppnade sig. Damen var ju förstås inte ordentligt utrustad (tjurande barn har en tendens att lämna saker efter sig) så mamma uppoffrade sig och erbjöd damen sin huva. Lillingen såg faktiskt ganska rolig ut när hon gömde sig under transportkapellet och mammas huva.
Vädret var ändå så uselt att till och med fåglarna gömde sig: svanen låg mitt på havet och gömde sitt huvud under vingen. En liten stund undrade jag om djuret ens levde. Nog för att det skulle ha varit en ganska onormal dödsställning förstås...
Runt Käringholmarna, tillbaka och en liten tur runt Bredviken. Vid det skedet var jag dyblöt och relativt trött på min gnälliga dam. Alltså blev det endast en pyttetur på 4 kilometer, vädrets makter hade bestämt att tjuras de också. Det enda positiva med ösregnet var att man slapp torka kajaken, den blev sköljd av regnet på några minuter.
När vi väl var hemma igen sken solen från en molnfri himmel. Finns det något mer typiskt?
Iltavalossa
5 vuotta sitten
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti