Regnet hade äntligen bestämt sig för att ta en liten paus och solen försökte titta fram bakom molntäcket. Med dålig framgång, men ett gott försök måste ju belönas.
Vi tog den äldre i mitthålet, hon är fortsättningsvis i paddlingsförbud. Men hon måste ju få njuta av paddling i alla fall.
Vi bestämde oss för Bockholmen, det var relativt vindstilla även på "yttre sidan". Däremot var det rusning i Kitötunneln. 2 båtar kom emot oss! Har väl aldrig varit med om sådan trafikrusning på det stället.
Vi paddlade förbi Tallholmen och Bockholmen. Herrn bestämde sig för att berätta att när han var barn kunde man minsann paddla mellan holmarna. Trots att jag inte såg min dotter, såg jag med ögonen som mammor har i nacken hennes min: japs, och dinosaurierna betade på stranden.
Si eller så, i dagens läge paddlar man definitivt inte mellan holmarna, utan runt dem. Vi fortsatte färden mot Jungfrun och Käringholmen. Det är en massa Käringar åt det här hållet, brist på fantasi eller vad fattas det dem som döpt holmarna?
I ändan på Österviken beundrade vi avtaget till Kitö. Och några kanadagäss för omväxlings skull. Det brukar vara vitkindade gäss vi träffar på.
Det blev inte en så lång färd, himlen började mörkna, så vi tog oss tillbaka till Kitö.
9,6 km visade navigatorn när vi tog i land.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti